fredag 18 januari 2008

Om omdömen i grundskolan

Pernilla Olin har rätt, själva huvudtanken med förslaget ”en individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen”, vilket Regeringens förslag egentligen heter, kom aldrig fram i radiodebatten mellan Claes Jacobsson (m) och Ingrid Stenvall, Lärarförbundet.

Precis som jag betonade häromdagen i Falukuriren är det viktigaste att föräldrar, elever och lärare får reda på om eleven uppnått sina mål. Folkpartiet har hela tiden sagt att bedömningen skall vara framåtsyftande och syfta till att stimulera fortsatt lärande genom att lyfta fram styrkor och svagheter under hela läroprocessen. Forskning visar att den person som får återkoppling genom dialog om vad den har lyckats med alternativt kan göra bättre utvecklas som människa. Den bedömda personen egna tankar om sin egen kunskapsutvecklig är av stor vikt vid bedömningen. Myndigheten för skolutveckling ska plocka fram underlag till stöd för lärare. Skolverket ska också följa upp tillämpningen

Pernilla Olin efterlyser nationella direktiv och krav som stöd för bedömningen. Utifrån den lagstiftning som vi har idag går inte det. Varje skola utformar sin egen läroplan utifrån de centrala läroplanerna, LPF94 (gymnasiet) och LPO94 (grundskolan, sameskolan och specialskolan) samt utifrån den lokala kommunens skolplan.

I Folkpartiet diskuteras om skolan bör förstatligas vilket skulle vara den enda lösningen på att få nationella betygskrav. Det borde vara självklart att bostadsorten inte ska spela någon roll för vilken kvalitet på utbildningen man får. Det borde också vara självklart att ett betyg motsvarar samma kunskapskrav oavsett var i Sverige man bor. Rapporter från både Skolverket, SCB och Riksrevisionen visar att stödet till elever varierar mycket mellan kommuner och att betygskraven är olika, även inom samma kommun.

Åsa Nilser

Ledamot i skolnämnden, Falun